Regn i januari

16 februari 2018

Svalbards ekosystem, där isbjörnen är på toppen, är i stor fara. Nu i januari är fjordarna runt Spetsbergen fortfarande öppet vatten, i väntan på vinterns is. Häromdagen regnade det på Svalbard. Mitt i den djupaste och mörkaste polarnatten, mitt i vintern kom ett ordentligt ösregn.

Svalbards ekosystem, där isbjörnen är på toppen, är i stor fara. Nu i januari är fjordarna runt Spetsbergen fortfarande öppet vatten, i väntan på vinterns is. Häromdagen regnade det på Svalbard. Mitt i den djupaste och mörkaste polarnatten, mitt i vintern kom ett ordentligt ösregn. Det är skrämmande.

 

Isbjörnen tillbringar större delen av sitt liv på det frusna havet, men den är också beroende av tillgången till land. I slutet av oktober, när vintern sveper in över Arktis och packisen, går en dräktig isbjörnshona upp på land. På en snöig bergssluttning nära havet letar hon noggrant upp en plats för att gräva ut ett ide. I mer än fyra månader kommer hon att söka skydd för att föda och vårda nytt liv. Vid nyår har hon oftast två ungar. Efter att ha diat dem hela vintern i idet kommer hon ut i slutet av mars.

Isarna drar sig tillbaka

Tidigare kunde Svalbards isbjörnar enkelt bara gå upp på land för att bygga sina iden. Men under de senaste 10-15 åren har isen dragit sig tillbaks, norrut och österut. De som nu vill bygga sina iden på Svalbard måste simma långa sträckor.

I höstas kunde isbjörnsforskarna på Norska Polarinstitutet följa en isbjörnshona med GPS-halsband simma fem dagar i sträck för att nå land.

 

Lång simtur

Det finns såklart gränser för hur mycket en isbjörn klarar av. En så lång simtur är oerhört kostam för en hona som ska gå i ide, föda ungar och klara sig utan föda i fem månader. Även om hon klarar det, är hon troligtvis i så dålig kondition när hon kommer ut att hennes ungar får svårigheter. Och finns det ingen vinteris när de kommer ut blir problemen ännu större. Hennes ungar kan inte simma långt, och överlever inte länge i det kalla vattnet.

Franz Josefs Land

En del isbjörnar har nu troligtvis flyttat till ryska Franz Josefs Land, som ligger ca 50 landmil nordost om Svalbard i Ishavet. Men de förändringar vi ser på Svalbard sker även där, om än lite långsammare.

När all is är borta har isbjörnen ingenstans att ta vägen.

På grund av hur vi lever och konsumerar håller vintern på att försvinna från vår planet. Bara genom att minska våra utsläpp av koldioxid, våra “fotavtryck”, kan vi hejda denna utveckling. Läs på. Prata med familj och vänner. Höj din röst. Det är inte för sent. Men vi måste hjälpas åt.

Fredrik Granath (text) och Melissa Schäfer (bilder)