5 december, 2016

Rapport från Svalbard 3 december 2016

Rapport från Svalbard 3 december 2016

Hemma i Sverige har vi nu fullt upp med förberedelser inför den kommande vintern och våren på Svalbard. Mycket har hänt med projektet, och snart kan vi avslöja några spännande nyheter. 2017 blir spännande.

Att få leva och arbeta med isbjörnar är ett oerhört privilegium. Jag minns varje enskilt möte genom de gångna åren. De är alla olika - individer. Och varje ansikte berättar en egen historia. Jag blir fortfarande så oerhört imponerad av den enorma kraft och skönhet dessa varelser besitter. Man ska ogärna personifiera vilda djur, men ibland är det omöjligt att inte göra det. Och kanske är det därför det smärtar så oerhört när jag ser vad som sker i Arktis. 

 

 

 

 

 

Det finns en brutal verklighet bakom all forskning, siffror och statistik vi så ofta hör om. Klimatförändringarna och den globala uppvärmningen är verkliga. Jag har bevittnat förändringarna med egna ögon under de senaste femton åren. Områden där vi tog oss fram till fots eller med snöskoter bara för några år sedan är nu bara tillgängliga med båt. Betydelsen av dokumentation, utbildning och information om vad som sker är nu viktigare än någonsin.

 

Människans utsläpp av växthusgaser är den främsta anledningen till denna uppvärmning. Det är fakta, inte som vissa vill få det till, en politisk åsikt. Det är inte för sent att stoppa denna negativa trend. Men då måste vi alla spela en roll. 

 

2016 har varit oerhört dåligt för kungen av Arktis. Inget område på jorden har så tydliga bevis på klimatförändringarna som Arktis. Rekordsvaga isar, höga temperaturer, hungriga isbjörnar och fiskbestånd som flyttar sig på grund av varmare vatten. 

 

Oktober månad var den varmaste och mest nederbördsrika sedan man började mäta detta på Svalbard. Dessa väderförhållanden och höga temperaturer kommer samtidigt som isarna smälter med rekordfart. Istäcket på det Arktiska Havet var det minsta någonsin i oktober. Den snabba avsmältningen triggas av det varma vattnet. De delar av Arktiska Havet som inte är täckta är nu i höst 4°C varmare än normalt. Denna uppvärming är oerhört dåliga nyheter inte bara för isbjörnen, utan för hela ekosystem som nu är på gränsen att kollapsa.

 

”The Arctic Ring of Life” kallas det - området där Nordpolens pack-is möter öppen vatten och de nordligaste landområdena på vår planet. Där, omgivet av vatten fulla med liv och högre biologisk produktivitet än de djupare haven nära Nordpolen, ligger Svalbard. Det är här isbjörnen lever.

Allt eftersom vårt klimat blir varmare flyttas isgränsen längre norrut år till år, och avståndet mellan land och fruset hav ökar. Isbjörnen finner sin föda ute på isen, men är även beroende av tillgång till land, då det är där honorna bygger sina iden för att föda ungar. 

Isbjörnen är en fantastisk simmare. Den längsta uppmätta simturen gjordes av en hona försedd med GPS-halsband som simmade nio dygn i sträck, otroliga 687 kilometer. Men det finns gränser även för isbjörnens styrka och uthållighet. Och även om isbjörnen skulle kunna simma till land på hösten när den bygger sitt ide för att föda, behövs fruset hav när den kommer ut ur idet med sina ungar på våren. Ungarna saknar kroppsfett för att överleva länge i det kalla vattnet. 

I januari åker vi upp till Svalbard och isbjörnarna igen. Vi börjar i den mörkaste och djupaste polarnatten, och kommer att arbeta mer eller mindre oavbrutet på ögruppen ända in i midnattsolens juni. Vi hörs under resans gång!

 

Fredrik Granath (text) och Melissa Schäfer (bilder)

Denna sida använder cookies (läs mer). Du accepterar detta genom att fortsätta använda webbplatsen. Stäng rutan / acceptera.